Nu är vi tillbaka i storstan igen efter en lång valborgshelg på landet. Vår stuga har inte vintervatten så det var "vårpremiär" och skönt att få öppna upp och vädra ur fukt och kyla.
Jag är barnsligt rädd för spindlar. Gissa om de trivs i stugan; ett gammalt torp från 1700-talet? Jag har för länge sedan insett att jag för en ojämn kamp - de har funnits där mycket längre än jag och hur jag än gör kommer jag aldrig att få den stugan spindelfri. Men jag är glad om jag slipper träffa på dem t ex i sängen. Nu har vi haft stugan ett par år och jag börjar faktiskt veta vart jag kan förvänta mig att det dyker upp spindlar, vilket gör det hela lite lättare. Tillfällena då jag blir helt överrumplad är helt klart färre, men nu såhär när man är där för första gången på länge går jag och spanar hela tiden. Hur som helst är det bra terapi för mig att vara där och mot slutet av somrarna brukar jag till och med våga ta bort spindlarna själv, ja, inte de största såklart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar