En särdeles dålig dag

Dagen började dåligt och sedan har det bara gått utför. Grunden lades under natten som jag spenderade på soffan i vardagsrummet på grund av att bebisen har fått öroninflammation igen och behövde sova i princip sittandes - vagnen fick bli lösningen. Detta funkade halva natten, sedan blev hon arg för att hon inte kunde sova på mage så efter att ha fyllt på alvedon, näsdroppar och välling samt tömt lilla näsan på snor fick vi sova vidare en våning upp istället, då med lillan mellan oss för att kunna plugga in nappen eftersom nästäppan gör att hon tappar den hela tiden.

Ringde vårdcentralen på morgonen och fick en läkartid strax före elva. Behövde handla några saker på vägen och stod tålmodigt och väntade på en ledig parkeringsplats eftersom det var fullt överallt. Till slut var det en bil som åkte och lagom när jag hinner runt (jag var ensam spekulant på platsen) kommer en gubbe åkandes på vägen som går förbi själva parkeringen, får syn på platsen och svänger in mot enkelriktat och snyter således platsen mitt framför näsan på mig. Jag stod kvar med blinkersen på, precis som jag gjort innan han snodde min plats och övervägde om jag skulle gå ut och skälla ut honom eller skita i det, men innan jag hunnit bestämma mig backar han ut igen och åker. Om det berodde på att han sett mig i backspegeln och såg hur arg jag var eller om han kom på bättre tankar vet jag inte, men jag fick min plats i alla fall...

Jag brukar inte vara en tidsoptimist men den här gången blev det lite stressigt när jag sedan skulle vidare till vårdcentralen för läkarbesöket. Till råga på allt blev lillan hysteriskt ledsen och jag var tvungen att stanna bilen och gå runt och försöka trösta henne. Fick in nappen och hon slumrade till, och jag stressar iväg igen. Ut på vägen, runt en krök, nästan framme nu, tankarna snurrar: fem minuter kvar till vår läkartid, måste hitta en p-plats, parkera, väcka och packa ur lilltjejen...

I periferin noterar jag en polis med gul väst. Vänta nu, han vinkar åt mig!? J***ar! 30-sträckan förbi skolan! Ja, ni kan ju räkna ut resten. Jag skämdes så in i bänken när jag insåg att jag kört för fort där, jag brukar faktiskt vara duktig på att hålla rätt hastighet vid 30, 50 och 70 även om jag ibland kör lite svensson-fort om det är 90 och 110. Extremt klantigt men jag får ju såklart skylla mig själv. Det är första gången jag blivit stoppad i en fartkontroll och det var oerhört pinsamt; det stämmer inte alls överens med min bild av mig själv, så jag vet en som kommer köra extra nitiskt framöver.

För sakens skull ska jag också säga att jag tycker att det är bra att de står där de stod, det är som sagt på en 30-sträcka förbi en av skolorna i vårt bostadsområde och självklart ska man hålla hastigheten där, det finns ingen ursäkt för att köra för fort men omständigheter som gör att man ibland är i andra tankar.

Nu pustar jag ut i soffan, bebisen har fått sin första penicillindos och sover för tillfället. Jag ska ta en kopp kaffe och hoppas innerligt att resten av dagen inte fortsätter i samma stil.