När vi fått vårt första barn slogs jag plötsligt av en stor vördnad för alla föräldrar, framför allt de med mer än ett barn. Jag insåg att det ofattbart stora som vi gått igenom, som kändes så unikt, har de också gjort, och flera gånger dessutom. Alla småbarnsfamiljer jag mötte, till exempel på stan, såg harmoniska, lugna och utsövda ut. Inte för att vi på någt sätt hamnade i något extremt kaos, men vi stod ändå inför omvälvande känslor och nya utmaningar varje dag. Jag förstod att vi bara gläntat lite på dörren till alla prövningar man har framför sig som förälder.
Nu står vi nu här själva med två barn, och idag började jag småle vid tanken på vad andra nyblivna föräldrar känner och tänker när de ser vår familj. Jag undrar om vi utstrålar samma lugn och harmoni som alla andra gjorde i mina ögon där i början? För det känns sannerligen inte lugnt och harmoniskt så ofta, även om det inträffar någon gång ibland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar