Nu har jag gjort det igen; utan att tänka efter sagt att jag ska göra något som jag egentligen inte vill. Den här gången handlar det om att springa vårruset, tillsammans med ett gäng mammor i mitt kvarter. Det lät så bra; då har jag ett mål med min träning, å så är det ju socialt och trevligt, vi är sex personer så vi får en picnickorg också. Sen efteråt kom jag på att jag ju faktiskt hatar att springa, och med hatar menar jag verkligen hatar. Jag. Springer. Inte. Hur man nu kan glömma det? Men nu får jag faktiskt bita i det sura äpplet och genomföra det hela. Försöker intala mig själv att det ju faktiskt bara är 5 km, det borde till och med jag klara av. Jag kan till och med gå med barnvagnen, det har jag hört att en del gör.
I bakhuvudet gör jag en mental notering om att jag måste lära mig att tänka efter innan jag svarar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar